Mitt i Elbes flöde, med vatten på tre sidor, reser sig konserthuset Elbphilharmonie – ett av Hamburgs nyaste arkitektoniska dragplåster. Byggandet tog tio år och slutnotan landade på 866 miljoner euro, nästan 400 miljoner mer än planerat. Elbphilharmonie rymmer tre konsertsalar, varav den största har plats för cirka 2 100 besökare. Här finns också hotell, restauranger och exklusiva bostäder.
Jag såg konserthuset första gången från en flodbåt i september 2015, ett drygt år före invigningen. Redan då bestämde jag mig för att någon gång uppleva en konsert i den stora salen. Vid mitt nästa besök i Hamburg, tre år senare, gick det dock inte att få ihop resan med Elbphilharmonies spelplan. I september i år planerades därför resan helt enkelt utifrån konsertprogrammet.
Stora konsertsalen rymmer ca 2 100 besökare. Akustiken är fantastisk.
Den 12 september bjöd Duisburger Philharmoniker på ouvertyren till Friskytten av Carl Maria von Weber, Max Bruchs violinkonsert nr 1 och Antonín Dvořáks åttonde symfoni. Solist var Diana Tishchenko och dirigent Stefan Blunier.
Akustiken var utomordentlig – åtminstone för mina amatöröron. Till all lycka behövde jag inte hosta. För övrigt delar garderobspersonalen ut halspastiller till hostbenägna för säkerhets skull.
Elphie, som konserthuset kallas i folkmun, är utan tvekan värt ett besök, både musikaliskt och arkitektoniskt. Utsikten från uteplatån på åttonde våningen över floden, hamnen och stadskärnan är magnifik. Platån ligger på taket till den ursprungliga lagerbyggnaden i rött tegel från 1966. Ovanpå reser sig nybygget i 18 våningar, vars form sägs påminna om ett hissat segel, vågtoppar – eller ett isberg.
