Till sin skapnad liknar Östersjön på kartan en knäböjande, något framlutad havsjungfru. Ansiktet och bröstet äro vända mot Finland, ryggen mot Sverge. Den utsträckta armen är Finska- viken, knäna stöda sig mot Tysklands norra kust, och gestalten slutar uti en krokig fiskstjärt, som plaskar kring Danmark, skrev Zacharias Topelius för 150 år sen.
– Vatten är ett farligt gift, vilket omger Visby stift. Så skaldade Falstaff Fakir 1894. Östersjön är långtifrån frisk, men vilket underbart innanhav vi bor vid trots det.
Unde några år var jag delägare i Colin Archer-kuttern Ebba, min femte och antagligen sista segelbåt.
De östnyländska skutorna har fascinerat bloggaren ända sedan barndomen. Förr försåg de Helsingfors med bland annat ved och sand.
Kobba Klintar, den anrika lotsplatsen vid inloppet till Mariehamn på Åland, har tagit farväl av och välkomnat hem otaliga åländska sjömän genom tiderna.
Gråhara fyr- och lotsplats vid Helsingfors inlopp är numera utom räckhåll för allmänheten. En grupp veteraner från Helsingfors Segelsällskap fick besöka platsen i juni 2017.
Sommaren 2016 blev det äntligen av att besöka “solskinsøen” Bornholm och dess drabant, fästningsön Christiansø.
Nu är det slut på det roliga, snart är också jag pensionär och pensionärer lär inte få semestrar.
Om man som jag samlar på öar i Östersjön är Rügen i tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern ett måste. Den natursköna ön är omgiven av intressanta gamla städer.